Vår bakgrund

Vi som skapat Livstories heter Jens Nielsen, Jacob Broms Engblom, Mohamed El Abed och Tomas Rajnai. Som prisbelönta radiojournalister har vi lyssnat på människor under hela våra karriärer.

I radio, på teater och i podcast har vi suttit mittemot människor och bett dem berätta. Om barndomen, om kärlek, om de val som format deras liv.

Vi vet vad som händer när någon verkligen får frågan och vi vet vad som går förlorat när ingen ställer den.

Därför byggde vi Livstories, så att fler kan få möjligheten att berätta sin historia.

Jag har suttit med hundratals människor och lyssnat på deras liv. Varje gång tänker jag samma sak. Varför har ingen frågat dem det här tidigare?

Jens Nielsen, grundare

Röster behöver inte försvinna

Alla vill berätta. Det vet man redan när man är tre år. Tänk på någon du älskar. Hur de berättar. Det där sättet de tar sats innan en historia. Skrattet som bryter igenom på fel ställe. Tystnaden innan det svåra. Orden de alltid använder, orden de aldrig hittar. Allt det är unikt.

Mycket av sånt här försvinner, men det är inte brist på kärlek som gör att berättelserna går förlorade. Det är bristen på ett enkelt sätt att bevara dem.

Vi finns till för att fylla det tomrummet. Att se till att rösten finns kvar, inte bara minnet av den.

Innan min mamma blev sjuk spelade jag in henne. På begravningen skickade vi ut hennes berättelse till alla som kom. När jag lyssnar på hennes röst idag är det som att jag minns allt.

Tomas Rajnai, grundare

Vi vet vad en fråga kan betyda

Vi har ägnat karriären med att lyssna. I kök och vardagsrum, på arbetsplatser och i olika studios har vi suttit mittemot människor och bett dem berätta om sina liv.

Gång på gång har vi sett samma sak. Det är sällan berättelsen som saknas. Det är frågan.

Vi tror att alla har en berättelse värd att berättas. Inte bara de kändas, inte bara de som råkat hamna framför en mikrofon. Alla andras också. Det är enkelt att säga. Svårare att göra möjligt. Det är det vi försöker göra.

Mohamed El Abed, grundare

Ett minne som inte försvann

Det här fotot är taget på en tågstation någonstans i Sverige. Det här är Tomas, en av Livstories grundare, och hans mamma. Han minns inte vart de var på väg. Men han minns hur hon skrattade. Det är det konstiga med foton. De bevarar ansiktet men inte rösten. Skrattet men inte vad det handlade om. Ögonblicket men inte berättelsen bakom det.

Det är därför vi finns.

Alla har en berättelse.

De måste bara få frågan.